Perfektionisten - Vintersorg

Ur Vincis ide vacktes tidernas universalgeni
Med pensel i handen, men paletten i sinnets sal
Studerade allt fran faglars lyftkraft till vattnets
rorelseenergi,
En fackelbarare av renassansens manniskoideal

Varje penseldrag vagdes pa guldvag,
Landskap efter landskap manades fram
Men aven missnojet i hans kritiska hag
Forgrenades fran denna stam

Han smakade kunskapstorsten som lag begraven,
En torka som ej kunde slackas av varldshaven

Hans tankar vaxte sig hoga likt tinnar och torn,
I konstnarlig anarki,
I experimenterande alkemi,
For att stiga med vingat maskineri
Hogt over tinnar och torn

Naturen var livets encyklopedi,
Dess bilder befaste hans teser
Fran mekanik till organisk anatomi,
Landet emellan? Genialiska synteser!

Studier i konst och arkitektur
Optic, geologi och botanikens hela att
Men perfektionen blev till sist en bur,
Och han kunde ej ens fardigstalla ett enda portratt

Ty nyfikenhet var hela hans vision
Och finna outforskade grenar
Att fardigstalla var att avsl_ta sin progression,
Och salla sig till statiska stenar

view 363 times

comments