Spegelsfaren - Vintersorg

Inciklad av stjarnharars krestsande falt,
fran alla vaderstreck en vidgande reflektor
Likt en fabeldrom som sammansmalt
och visas av av en oversinnlig projektor
En blandande aftonsol dar star forblodd,
med irreversibla stralar fran naturen flode
Min spegelbild i sfarens sidor ar fodd,
ar det har jag skall finna mitt ode?

Hanford av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare an sagans poet
Bildspel sprungna ur sjalens essens
spranger varje tankes grans,
ett klot bortom varldsalltets kvintessens

Dess yta ar kladd av stjarnestoft
som med tusen ogon stirrar
Rakt in i sinnets gomda loft,
i en dimvarld jag andlost irrar

I detta tocken vilar ett tusenarsrop
kvavt av ett vakums strikta karisma
Som girigt omsl_ter och haller ihop
den silvriga glasglobens gnistrande prisma
Jag beskadar genom detta fonster
morkrets och ljusets eviga konflikt
I sfarisk abberations forvrangda monster
vindlar de samman i ett glodande skikt

Bildspel sprungna ur sjalens essens
spranger varje tankes grans,
ett klot bortom varldsalltets kvintessens

Dess yta ar kladd av stjarnestoft
som med tusen ogon stirrar
Rakt in i sinnets gomda loft,
i en dimvarld jag andlost irrar

Hanford av dess hypnotiska komplexitet
i en allomfamnande universalitet,
fantasifullare an sagans poet
Bildspel sprungna ur sjalens essens
spranger varje tankes grans,
ett klot bortom varldsalltets kvintessens

view 276 times

comments